Vår älskade hund som inte längre finns hos oss!

LP1LP2LP3 Devoted Heart´s Bonzo "Chess"
9/4-03 - 13/12-09

Vår "vita isbjörn" var en glad och underbar fartfylld Goldenkille som alltid gav minst 110% av sig själv.
Godhjärtad och snäll rakt igenom.

Följde mig hack i häl vart jag än gick. Var alltid nära och beredd på att det kunde hända något roligt.
För allt var roligt för honom, vad vi än gjorde.
Lika bra var han på att koppla av och njuta av att inget göra. För en stund.
Vi lärde oss mycket av varann. Jag lärde honom många saker, men han lärde mig så mycket mer.

Saknaden är stor på många sätt. Bara att han inte finns här hos oss, men också många av hans härliga egenskaper.
Våra stunder vid träning och tävling.
Hans envishet på uppmärksamhet då man t ex satt vid datorn för länge enligt honom. Han
hämtade något och satt länge o väl och tittade mot mig. Låtsades jag inte se honom började han prata
samtidigt som han gick omkring som för att störa. Han lyckades alltid få sin uppmärksamhet besvarad. Gissa vem som var lycklig då?
Blickarna han gav mig då jag sa att han var mattes älskling. Det går inte att beskriva i ord vad hans blickar sa.
Men jag vet och kände hans gensvar
Kvällsstunden innan han la sig till ro på sin plats bredvid sängen.

Så många underbara och härliga minnen han gett oss som vi nu täker på.
alldeles för få år fick vi med honom. Med den fart och livsglädje han hade så har han nog levt sitt liv dubbelt upp.
Tyvärr var det hans sjukdom (cancer) som tog honom från oss allt för tidigt.

Kommer alltid att Minnas dig Chess

PEPSI

 23/5-06 - 15/2-08

Ett energiknippe som visste vad hon ville. Många hyss men samtidigt så kärleksfull. Att alltid
vilja sitta i knät, ligga bredvid oss, helst på magen.
Så envis.
Satt man och fikade och hon ville upp i knät och man sa ifrån, så skulle hon dock ha sin
vilja fram. Fick man inte sitta i knät gick det lika bra att sitta bakom. Alltså mellan rygg och stol.
Hon klämde sig ner och lutade sitt varma huvud på ryggen och njöt av närvaron.
Hon fick också sin vilja fram.

Pepsi hade förmågan att få igång dom andra hundarna också. Speciellt Felix och Pepsi kunde leka.
Dom leker ju ganska lika lekar, även om welshterriern gärna vill vara i högre rang. Men lekte gjorde dom.
Lekte så Felix skägg blev väldigt kort.
Chess och Pepsi lekte också, men lite annorlunda. Det var lugnare liksom. Lite mer dragkamp och
ligga på golvet och munhuggas lite. Aldrig hårda tag.

Tänk så olika dom kan vara mot varandra.

Pepsi fick tyvärr kvalsterallergi som vi verkligen försökte behandla på olika sätt.
Det var bad med olika schampon, nya bäddar som kunde torkas, medicinering och mycket städ.
Till än början såg det ut att gå vägen, men så blev det bara värre och värre.
Att inte kunna koppla av utan bara känna att det kliar överallt så man inte vet var man ska ta vägen är inget hundliv.
Vi kände då att det fanns ingen annan utväg.

Det är så konstigt tyst här i huset nu.
Ingen som bosar in sig i famnen eller i knät.
Det tar tid att vänja sig.

Sov gott Pepsi